Jag försökte, jag fick mitt först betyg och jag vaknade upp ur min lilla dröm.

 Två saker är klart för mig nu; Nummer ett, jag kommer inte kunna göra klart alla tranor och jag orkar inte heller.

 Nummer två; åttan och första betyget suger, STORT.

 Man får ju sådana små fina stress anfall eller vad man vill kalla det, varje gång jag läser vad mitt merit värde ligger på.

 Jag tycker faktist att jag kan skriva relativt fritt om det här på bloggen eftersom ingen av mina kompisar läser den förutom ev. Sandra, vissa månader...

 Nej men nu är jag lite taskigt, Mimmi läser väll ibland ;)

 Aja, jag är trött på skolan, lärare och allt vad betyg och gymnasium heter...

 Jag bryr mig inte om vad alla säger, jag kommer inte kunna höga mina betyg, om jag har tur så når jag över 200.

 Just nu så ligger jag typ på 195 (litar på att ingen skvallrar för äh vad fan berätta på vad bryr jag mig...) jag kommer inte klara mig högre och just nu så suger det ganska stort eftersom jag verkligen vill gå på ett gymnasium, men tyvär så behöver man 250 MINST för att komma in.... Så som ni ser så är jag ganska dömd till att misslyckas.

 Annars då?

 Dech jobbar på och inom kort så hoppas vi på att ha vår första låt uppe på 'myspace', vi måste bara få in den i datorn... Så fort jag vet vilken 'myspace' sida vi har så ska jag lägga upp det här, jag lovar att jag jobbar på det när jag kan och hinner (inte så ofta, och nu med gymnasie nojan som kablomat ner på mig så blir det väll ännu minder).

 Om det finns någon som har något förslag på ett bra musik skapar program så säg gärna till, jag har provat de mesta... :)

Igår natt så sov Mimmi över hos mig och eftersom jag hade fått hubba bubba i påskägget från mormor, så hade vi inte mycket mera att gör än att blåsa stora bubblor.

 När man var liten så gjorde man ju det hela tiden, varför slutade man?

 Jag säger bara det, nästa gång du har chansen, blås bubblor med hubba bubba. Det är s-k-i-t kul! XD

 Även om man blir kladdig i ansiktet så är det värt det.

 Go hubba bubba!

 Bubbel blåsning 4ever!

 I  kväll när jag såg att det inte fanns mycket att kolla på, på någon tv kanal så hamnade jag på svt 1 med 'Så Ska Det Låta'.

 Jag tycker själv att det är ganska roligt att kolla på, du vet fredags kvällar på landet under sommaren. Det slår liksom aldrig fel...

 Fast ikväll så var det tveksamt, som vanligt så leddes hela shota blajan av Peter Settman. I lag Stefans lag hade vi Peter Johansson och Anna Sahlin och i Puttes lag så hade vi, suprise suprise, Carola Häggkvist och Andreas Johnson.

 Angående lag ett, jag har aldrig hört talas om någon av dem. Men dem var jätte duktiga!

 Det såg faktist ut som om de hade roligt, de kunde sjunga och de svarade rätt på de flesta frågorna.

 Johnson och Häggkvist... Tja, först och främst så kändes det som om de trodde att det var om dem.

 Det var som en deja vû från när Lasse Berghagen var med, DE KÖRDE SINA EGNA LÅTAR!

 Man gör bara inte det i så ska det låta efter som dem aldrig tar med såna låtar där!

 Enligt mig så är det den mest egocentrisk sak som en artist kan göra i svensk media. Om de väl är med i så ska det låta, nej men då ska man hålla på och sjunga sina egna låtar. Sen så står de och gottar sig för att de är så duktiga och kan texten. Men herregud lilla vän du har för fan sjungit den på scen tolv gånger det senaste halv året! Det är ju inte konstigt att du kan texten utan till, jag skulle bli riktigt fundersam om du inte kunde den!

 Hur som helst, Johnson och Häggkvist förlorar igen. Varför? För att de kör sina egna låtar iställer för dem så de borde sjunga.

 Jag tror att anledning till att de inte gick vidare i andra chansen var enkel, svenska folket har tröttnat på Carola och Andreas Johnson faller tyvär bara med henne i fallet.

 Jag gillade verkligen Andreas Johnson förut och jag älskar verkligen hans musik, men tyvär så måste jag medje att på sistånde så har han sjunkit ansevärt i mina ögon. Och om svenska folket hade möjligheten, då skulle vi nog ha röstat ut dem ur Så ska det låta också...

 Nej det är inte 42...

 Jag har kommit på vad jag vill göra med mitt liv.

 Alla kommer nog att tyst skratta åt mig men jag vill förändra världen.

 Jag vill hjälpa till att förändra världen åt det bättre. Det är därför jag vill bli polis eller jobba utomlands.

 Jag vill jobba med männsikor eller hjälpa folk. Fast jag vill inte jobba i sverige med det. Det känns som om man gör mera där man kan se resultat.

 I det korta, jag vill hjälpa världen till det bättre. Och jag har bara en sak att säga till mig själv om det; Lycka till.

Jag hatar blogg nojan!

 "Så hur var det i dalarna Ingrid?"

 "Kolla min blogg..."

  "Men kan du inte berätta bara?"

 "Pallar inte, läs min blogg..."

 Denna konversation hade jag med Ingrid förut!

 Inget mot dig Ingrid, absolut inte!

Men... Att man måste läsa allas bloggar för att kunna hänga med efter loven!

 Ta er samman och berätta saker för era kompisar, klaga inte om dem på eran blogg för guds skull! Ingen INGEN kommer orka läsa det!

 Även den som följer din blogg väldigt någrant (hmp... som om någon gör det med någon blogg...) så kommer folk runt om kring dig att tröttna.

 Om jag ska vara ärlig så tror jag att jag tappade tråden någon stans men du fattar!

 Berätta saker för folk instället för att kräva att dem ska läsa dina långa... tråkiga... sovande... tråkiga.... shit långa.... tråkiga.... ointresanta... inlägg , många inlägg är roliga att läsa (dem korta och betydelselösa) vissa är bara dryga.

 Det gör att det känns som om jag missar ganska mycket.

 Bara för att jag inte orkar läsa bloggar...

Min mobil kan jämföras med många, en hjärtpatiens som vaknat efter hjärt stille stånd, eller min personliga favorit...

 JESUS!

 Dagen efter (okey inte på den tredje dagen) så vaknade den igen efter att ha varit dör i typ 18 timmar.

 Min mobil lever!

 Min mobil funkar!

 Min mobil har en väldigt nära relation till plupp! oj hoppsan jag menar Buddah, fan fel igen gud juste gud hete han!

 Min mobil har en väldigt nära relation till Gud!

 Eller nåt shit, var på MANDO DIAO förut, fy faan vad dem äger på scenen!

 Måste verkligen se dem med stå plats någon gång!

Jag vaknade upp imorse med tron att inget skulle hända idag.

 I lycklig ovisshet så gick jag till skolan och hela förmiddagen gick för bli händelselöst.

 Efter idrotten hände det, berskymmerslöst så hörde jag hur min mobil vibbrerade i min ficka när jag fick ett sms, ett sms som jag inte skulle hinna läsa. Utan att veta att döden väntade vid nästa hörn så tog jag upp mobilen för att läsa det sms som inte nådde min ögon.

 Ett liv slocknade i min hand utan att jag visste det.

 Min Älskade Nokia 6085 Du Har Lämnat Över Dig Själv Till Högre Makter.

 Du Ska Vara I Mina Tankar Hela Den Kommande Helgen!

 R.I.P 6085!

 (jo om du vill kontakta mig så får du ringa hem till mig eller snacka med mig på msn, om du inte har mitt hem nummer och jag inte är inne på msn. SYND OM DIG!)